Jag dricker öl mycket snabbare. Kanske för att min puls är mycket snabbare. Det blir så himla svårt att hålla nere pulsen när man har tusentals fjärilar i regnbågens alla färger som flyger runt i hela magen och har stilla vaknat till liv i samma takt som våren vaknade. Du kom med våren. Du väckte fjärilarna och du spräckte isbubblan.

En svag irritation, som om jag blev väckt ur ett ide jag inte ville vakna ur. Men som känns så mycket mer än vad den stilla tillvaron gjorde innan så det går egentligen inte att tycka illa om det. Även om dagarna spenderats med tusen tankar som är raka motsatsen och byter av varandra varannan sekund. Och så ölen då. Som jag dricker mycket snabbare. Kanske för att det är bland det overkligaste men det verkligaste på samma gång. Stretar emot tunghäftan som jag aldrig annars har problem med, bara när det är du. Det går inte att ha ögonkontakt för länge, för varje sekund som din blick håller min blir jag ofokuserad och får hjärtklappning och tror att jag ska brista, trilla av stolen eller dö. Varma ögon som skiner ikapp med leendet och skrattet som blir ett bakgrundsljud för att jag är så fast i blicken. Jag vill bara sitta kvar för all framtid, och kanske våga ta din hand någon gång. Jag vill att ditt leende ska bli mitt, jag vill vakna och se den där blicken som fyller mig med så mycket liv att det nästan blir för mycket och jag blir nästan mer full av liv än livet i sig.