Jag vet ju vad jag vill göra. Jag vill producera. Radio, teater, sätta upp en jävla pjäs inte fan vet jag men någonting, och just för stunden så behöver det inte ens leda till något men jag vill känna glädjen och ivrigheten till att ha ett projekt. Ta mitt körkort och lära mig grunder i italienska, någonting! Visst, jag har kommit en bit på vägen jag kan fyra verb och är på gång med fyra nya men det är inte samma sak. Så fort jag har tid över känner jag bara ingen ork. Jag vill fylla ut den tiden men inspirationen finns inte. Jag har inte ens lyssnat på alla ljudklipp från Paris men när jag lyssnar hör jag hur roligt det är. Men när ska jag ha tid att klippa ihop? När ska jag leta fram ett program som förser mig med möjligheten att göra det?

Mamma och jag pratade om det här imorse. Mamma tror på mig. Det låter så jävla lamt att säga så men hon gör det. Hon sa att jag inte tror på mig och hon har rätt. Jag fiskar inte efter pepp eller något men ibland så tror jag inte att jag kan nå riktigt ända fram. Jag är nog mest så jävla rädd för att göra mig själv besviken. Man tänker att något ska bli på ett sätt och sen blir det inte så.

Jag vill söka teaterhögskolan. Jag skulle säkert klara dig. Inte på första för det gör inget men smällen att bli nekad en gång skulle sätta sig så hårt. Så varför ens försöka? Och jag har inte sysslat med teater nu heller på nästan fyra år och Maja är så himla duktig så jag kan hålla mig till mitt bröd. Missförstå mig inte, jag är så jävla stolt över min syster hon är fantastisk och idag var hon på tredje steget i en audition hon gått vidare i och jag avundas hennes sätt att ta för sig.

Fan vad jag gnäller man kan ju tycka att det bara är att rycka tag i sig själv och visst det är det men jag har inte ens orken till det. Igår borrade jag och min pappa upp en hylla i mitt rum, jag har velat ha upp den ganska länge. Jag började fylla ut den men efter fem minuter hade jag tröttnat och jag har inte rört den mer efter det.

Jag vill färga håret. Och hoppas på att det löser lite problem.

Fan jag är nitton. Jag vill leva. Jag vill fylla mina dagar med onödiga projekt bara för att få tiden att gå.

Jag ska börja skriva en bok eller något.

Idag såg jag och Julia Stolthet och Fördom. Det var ett projekt, ett bra projekt. Jag älskar fan Darca, så himla mycket. Nog för mycket men det gör inget.