007

Jag tänker så sällan på det nu för tiden. På dig. Jag anstränger mig inte utan det bara faller sig naturligt att du suddas ut i kanten.
Men idag dök du upp på bild, från ingenstans.
Då skar det lite i bröstet. Knep till.
Trots allt du gjorde och vad du orsakade, så är du bland det vackraste jag vet.

jag har lärt mig att leva med dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0