Farväl

Jag inser nu att när min dator dog så försvann det sista av *. Det lilla ensamma dokument jag hade gömt med minnesvärda citat, som jag hade tänkt att radera ett för ett när jag behövde det har redan försvunnit. Vad raderar jag nu? Det hade varit skönt om mitt minne raderats istället. Då hade jag inte kommit ihåg vad som stod i dokumentet.
Ofrivilligt adjö.
Hade varit gôtt att tro på ödet i en situation som denna. Nu känner jag mig mest bara snuvad på ungdom. Men ändå tacksam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0