Nej, jag är ingen önskedröm. Fy fan alltså. För mig. Jag börjar helt seriöst anse att alla dåliga saker som händer mig är jag helt förtjänt av. Konsten att bete sig som en riktig jävla praktfitta - voila! Jag vet hur man gör. Faktum är, kan inget nytt hända nu, så jag kan få riktigt smula sönder det med?