The War
Mina nattliga trauman.
De senaste två nätterna har jag haft besök av nattfjärilar. Jag hatar nattfjärilar. Jag tror inte ens jag har ord nog att beskriva mitt hat.
I måndags natt börjar det hela med att jag sitter fridfullt och tittar på Sex and the city, så hör jag ljudet av vingslag och känner vibrationerna från vingslag precis vid mitt öra, då är det en nattfjäril (den på bilden) som susar förbi. Jag blir så jävla äcklad. Sen går jag och lägger mig och läser, då hör jag hur det låter som att det krafsar på badrumsdörren i hallen, men nej, det är inget krafs, det är ljudet från vidrets vingar när den flyger för nära dörren. Så jag tar min stora bok, går ut i hallen för att slå ihjäl den jäveln. Men aset vägrar slå sig ner så jag försöker slå ner den men den börjar bara fladdra ännu mer oberäkneligt. Men sen... sen sätter den sig ner och BANG, död. Haha Tova - Nattfjärilarna 1-0.
Igår natt, går och lägger mig, på väggen i sovrummet sitter en mörkbrun jävel. Tar min bok, BANG. No drama.
Tova - Nattfjärilarna 2-0.
Motherfuckers
Katt
Jag är så jävla tänd på Clark Gable
Ha det så kult på restaurangen
'
Puss
005
Ensamheten är min bästa och sämsta vän på samma gång.
Hatkärlek tror jag det kallas.
ge mig rutin
middlemarch
vilken skapelse
Några dagars ledighet
Jag ligger mest på balkongen i skuggan där det fläktar svalt, det är fantastiskt skönt. Dricker mängder av saft med massor av is, löser korsord och spanar på barnen på gården.
Om en vecka får jag mina nya glasögon.
I en vecka kommer jag inte ha en lillasyster hemma som varje kväll släcker sänglampan och lyfter bort boken från mig när jag somnat läsandes. Även fast det stökas ner mer och städas upp mindre när hon är här kompenserar gesterna att ta hand om mig som gammal mycket.
